Magic in the air

Vilken morgon! Vilken luft! Fiona och jag njöt hejdlöst på morgonpromenaden. Fikade sedan på altanen. Hoppas några virus försvann från gårdagens besök i Tullinge där älskade Thea fyllde 10 år. Hon är så fin och klok. Hennes lillebror Julle var dessvärre väldigt snuvig och febrig men är någon gång man måste riskera smitta så är det när äldsta barnbarnet fyller 10 år.

Vårkänning igen

Varannan dag känns den. Våren. Idag medförde den fika ute och beskärning av fruktträd. Dvs. maken klippte och sågade och jag stod nedanför och talade om vilka fel han gjorde ;) Slutligen tog Fiona hand om pinnarna som regnade som manna från himlen.

Stadsbesök

Tog en sväng till Gamla stan och Gudrun Sjödén. Hade bonuskuponger som brände i plånboken fast de räcker året ut. Hittade en jacka av parkasmodell, bajsbrun med oranga kontraster vid ringningen. Nööjd! Numera får jag ju klä mig utifrån hundtänket. En sväng in på Bengans skivor blev det också liksom Akademibokhandeln och Olars Ulla. Avslutade på Åhléns men där är ju så trist att klockorna stannar. Likriktat mode på såväl klädställningar som kunder. Måste det vara så? Tur man är 65+ och kan klä sig som man vill. Glömde kristallen från Västerlånggatan. Enligt Feng Shui ska den rena rummet. Skönt, tänkte jag, att slippa dammsuga. Men tydligen handlar det mer om att få in goda energier. Fast den var billig och som en prisma. Det är ju fint när solen skiner. Då tittar man på glittret och inte på dammet.

Vårvinterglädje med reservation

Idag är det halt. Visserligen har jag skor med broddar på nästan hela sulan men eftersom hundskrället drar som ett ånglok så blir det svårt i nerförsbackarna. Jag får släppa kopplet. Med överarmsfrakturen i ganska färskt minne så fasar jag för att ramla. Visst låter det trist! Jag låter som den gamling jag faktiskt är. Usch.

Några timmar senare

Utanför fönstret jobbar snösvängen med att skrapa gator och trottoarer efter regnet igår. Det är verkligen vårvinter. Fantastiskt men jag tror Fiona kommer att sakna snön. Vi gick en lång promenad efter lunch. Hussen var också med. Det gillar Fiona för då kan hon valla oss med avbrott för att skrämma Canadagäss ibland. Det gör inget om de flyttar. De är så många och bajsar överallt.

Alla dessa hundpromenader har fått ner både min vikt och mitt blodsocker. Slipper insulinet ett tag. Det var första gången min doktor satte ut insulin för någon patient. Hon var lika glad som jag. Men jag känner mig lite otrygg utan de få enheter jag tagit varje kväll. Det är ändå skönt att slippa känningar varje natt. Vi får se hur länge jag kan vara utan insulinet.

Tillbaka i bloggverkligheten

Äntligen känner jag mig återigen motiverad att blogga. Hunden Fiona, snart 9 månader, och jag har hittat våra rutiner. Så det blir lite tid över. Ska sänka ambitionsnivån så det blir inte varje dag som det skrivs men vi får se. Hoppas ni vill kommentera.